om att vara c. i Santiago.

Jag älskar det här landet där
man blir bundis med gatumusikanterna.
man delar allt. Ingen fjantigt tjafs om vems öl eller cigg eller skor. 
man hittar klubbar bakom random stängda garageportar.
transorna är små och satta.
alla dansar salsa, överallt.
the party people aktivt letar efterfest klockan 5 en torsdagsmorgon.
the moon is mellow.
the roses are grown.
M&Ms are yellow.

Nu ska jag googla hur man äter en cherimoya.

En timma. Så mycket sov jag natten mellan september och oktober. En ynka timma. Så jag fungerar inte riktigt normalt idag tror jag. Tex satt jag i en halvtimma och lät sand rinna genom mina händer och tyckte det var roande.

Eventuellt hade jag tyckt att det var roande även om jag sovit i 8 timmar, det där är lite oklart.


Sen undrar jag också om nån ska vara lite söt och åka och baxa en starbuckstakeawaymochachocolateblanco, size grande, por fa! För det är det enda jag kan tänka på och det gör mig galen.

starbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblancostarbuckstakeawaymochachocolateblanco



Lite så.

I fredags var det jordbävning här i Santiago. Minsan. Inte för att jag märkte något. Men tydligen så.

Det finns en möjlighet att mitt kid har svininfluensan. På riktigt. Alltså inte den fluensan som alla tycks drabbas av så fort livet går emot dem. Den riktigt. Han som i vanliga fall flyger runt som en orange mentos ligger nu blixtstilla under tre täcken och orkar bara göra någon enstaka high-5 ibland.

Var det något mer?

Nä.


Jo. Ni är förståss olidligt nyfikna på hur min spanska går. Och bara för det har jag skrivit en liten historia bara till er (och inte alls för att min spanskalärare tyckte det lät som en rolig tisdagseftermiddagssysselsättning).
Så, I give you Carlos y su amigo
El fin de semana pasado Carlos y su amigo fueron al parquén. Jugaron tennis. Despues compraron verduras y pescado y cocinaron almorzo. Comieron en el patio de la casa de el amigo. Escucharon un perro, pero el perro estuvo en un lugar muy lejo. Carlos no pudó ver el perro, pero el amigo vó. Despues el amigo tuvo que limpiar la casa. Carlos limpió tambien. En el noche visitaron un bar. Carlos conducó el auto adya. Llegaron muy temprano y conversaron todo el noche.

Google translate it!

Jag fryser så jag skakar.

Can sombody please throw her a damn filt or something.

Man måste sova i fucking extreem fosterställning med tårna invikta under sig om man inte vill att de ska förfrysa och trilla av. Och så vaknar man på morgonen och hela sängen är full av förfrysta tår. Och det är ju bara en jätteobehaglig tanke.

De spelar svennebanan på mitt gym, vad spelar de på ditt gym?


(Tänkte också skriva jag kindpussas med personalen på mitt gym, vad gör du med personalen på ditt gym? But. I. Dont. Wanna. Know. )

Vi var på cerro cristobal. Det var högt och det regnade och vi flög.

Gulliga jag tänker på er och ger er lite söndagsnattläsning så ni kna ladda ordentligt för skolan/jobbet/arbetslösheten och missären imorgon. Sen är det slut och då kan vi prata om vad som hänt DEN HÄR helgen. Kanske.

Och om man just fick för sig att läsa lite, så scrolla ner först. Livet gör sig bäst i kronologisk ordning. Tror jag.

Helgen del 5.

-         möter x antal slitna ögon som stirrar på mig när jag snubblar ut på altanen.

-         Helt plötsligt och oförberett ska alla bege sig, även jag då. Problemet var bara att det var oförberett. Och att jag inte riktigt hade koll på mina grejer. Igen.

-         Hittar en väska där, en jacka där. Men inte plånboken.

-         Folk börjar skruva på sig.

-         Aha! Den låg i andra jackan.

-         På vägen hem stannade jag på stormarknaden för lite matinköp. Blev 3 kilo apelsiner och en förpackning cheddar chees.

-         Picknick med mig själv på en sliten parkbänk brevid motorvägen med utsikt över anderna. En av de bästa picknickar i hela mitt liv.

-         Hem och skypedatade prinsessan, och reb lite. För er andra slöa jävlar (e) så ska jag fixa en skypeguide. Snart. Kanske.

-         Världens bästa söndag.

Slut på helg.

 

Sammanfattning (om man inte orkar läsa allting. Fast då kanske den inte skulle stå längst ned, jag menar, ni som läser hit har ju förmodligen redan läst allt. Eller så har ni scrollat ner för att se om hon möjligtvis lagt upp någon poeserbild mot slutet. Fast då läsernig förmodligen inte den här texten heller…): den här helgen – lostswedishgirliSantiago = mig. Men det var jävligt kul!

 

Tillsynes somnade jag inte när jag skrev det här. Men det ska jag försöka med nu. God natt gullungar. Och det där med borttappat bankkort och grejer, vi säger inget om det till mamma och pappa va? Det blir så dåligt stämning, och så kommer de börja spärra kortet lite random för att vara på den säkra sidan. Onödigt krångligt.

God morgon kidz! Dags att stiga upp och dela med mig av del 4. Fram med godispåsen och läsglasögonen.

Helgen del 4: den längsta dgen på hela helgen (eventuellt dock med den kortaste texten)

-         vaknar med råångest. Plånboken fortfarande borta. Kanske. Borde. Spärra. Kortet. ?

-         åker till hundarna. Träffar dino på vägen och förklarar min ångest. Varpå han skrattar och visar sin plånbok (varför har jag glömt), men det är viktigt att han visade den.

-         Byter metro och då är hans plånbok plötsligt försvunnen. Om det var okej för chilenska grabbar att gråta hade han gjort det.

-         D å l i g  s t ä m n i n g.

-         Jag åkte till hundarna och det hände inget spännande förutom att jag fick klätra över ett sånt där mördarstaket med taggar och ond bråd död. Fast jag vägrade såklart, och fick istället krypa under genom den lilla tunneln som hundarna grävt. Mitt liv är så jävla fångarna på fortet.

-         Hängde lite på plaza de armas, som vanligt vis kryllar av korta, runda och mörka människor. Den här dagen, pga nationalfirandet, var det som att en osylnlig hand hade lyft upp alla chilenare och slängt dem över berget eller nått. Bara turister på gatorna, märklig syn.

-         Runt tretiden slog det mig att min plånbok fortfarande var borta. Ringde F men han hade fortfarande inte hittat den.

-         F ringde upp efter en halvtimma. Den låg bakom keyboarden. Varför jag la den bakom keyboarden? Jag vet inte, jag är så jävla svårtolkad ibland.

-         Firades med torr sallad.

-         Hem och hämta mer pengar och sen iväg på ett ytterliggare destenation (almost) unknown. Ringen en av svenskarna för att kolla om de ska dit. Javisst ska de det! Ska mötas om 15 minuter på stationen les heroes. Dit har jag 45 minuter. Säger att jag ska ringa upp. Och sen tog pengarna på mobilen slut. Timeing.

-         Men hon ringde och efter lite krångel kunde vi glatt anlända till vad som skulle kunna vara ett poolparty.

-         Tyvärr fanns det bara lite grönt slimeigt vatten på golvet så vi hoppade det där med pool och fokuserade på del två av ordet.

-         Och visst var det fest.

 

Fredagens founda. En scen, lite folk. Och en cirkus i bakgrunden. Så jävla gullig stämning. Alla skuttade rund, hoppandes, dansandes, de små glada chilenarna. Både gamla och unga.La Moneda. Konserten. Fyverkerier. Huset som syns till vänster bakom scenen är förresten det huset som bombades den 11 septemeber 1973 och där Allende tog självmord. Och här står vi och festar till det.Cykelkonst på station Quinta Normal. Jag älskar cyklar.Fiiin hund, du rädda Mollys liv.

Innan ger mig ut i den chilenska natten och slarvar bort mig själv igen så tänkte jag posta del 3 av den där helgen. Och passa på att hälsa till papps som fyller år. Grattis pappa!

Helgen del 3: nationaldagen

-         vaknar och inser att jag är två timmar från mitt hus.

-         Får skjuts till metron men väl där, och två sekunder efter skjutsbilen hade åkt upptäcker jag, till min någotsånär fasa: plånboken är borta.

-         (i plånboken fanns id-kort, studentkort, gymkort, ett frimärke, ca 300 sek i kontanter och mitt bankkort)

-         Får. Inte. Tag. På. F.

-         Men får konstigt nog inte panik. Känner att den måste ju finnas någonstans i Santiago.

-         Åker hem och hämtar nya pengar (fick en biljett av en snubbe).

-         Helt tomt på gatorna, seriöst inte en kotte ute.

-         Går lite dyster och tänker på att det förmodligen i detta nu sitter en glad liten rackare och klickar hem alla säsonger av desperet housewifes från någon suspekt internetsida, med MITT bankkort. Och har jävligt ont i foten.

-         Kan seriöst inte gå en meter till med fotfan.

-         Drar ut SPIKEN som satt under skon. Livet känns lite lättare.

-         Bjuden hem till Dino och hans familj på nationaldagsfirande. Det firades med existensiell filosofi, ett glas rött och språkskola för barnen.

-         Innan jag gick fick jag en lapp med, citat ” you your hair is of blond color. It is nice my cousin says”, slutcitat. To die for.

-         Gick vidare till en Founda, som enklast kan beskrivas som en inhängnad fotbollsplan som du betalar 5 kr för att komma in på och där det finns karuseller, en scen med chilensk musik, mat I mängder och ett litet discotält. Fest.

Eftersom jag är mitt uppe i den här helgen, och inte riktigt har tid att blogga om att, så tänkte jag bjuda på en resumé av förra helgen. Och snäll som jag är ger jag både del 1 och del 2, samt den inledande förklaringen jag skrev på varför jag skrev det här inlägget egentligen. Mycket nöje.

 

Det är tisdag. Natt. Och det var inte länge sen jag skrev. Kan det varit I torsdags? Morgon? Lite bakfull och inte så detaljerad? Jag vet inte. Jag kommer nämligen inte in på bloggen. Jag kan inte ens se bloggen. Så egentligen är det kanske onödigt att jag sitter och plirar på det här inlägget när jag förmodligen inte kan lägga upp det.

 

Därför tänkte jag tillägna det här inlägget till mig. Som en minnesanteckning. Och därför kommer den vara i punktform. Och torr och tråkig, för det gillar jag. Not. Men klockan är elva och jag kan inte sova, så förhoppningsvis tråkar jag ut mig själv och somnar i den här mycket obekväma nackbrytarställningen.

 

Ber kanske inte om ursäkt, men alltså, det kommer bli långt.

 

Here we go:

 

Helgen del 1: pre-helg

-         onsdag. Träffar random man som jag fått tag på via min mosters kollegas mans systerdotter. Inga konstigheter.

-         Museum om påskön där det typ genast inleds disskution om ekonomi, tills vi inser att vi är kvar på museet och går ut, han hade ändå redan varit där och försäkrade mig om att allt ändå var samma, hade man sett en bastukjol hade man sett alla.

-         Typisk chilensk bar. Packat som en sillburk. Men jävligt goda terremotos.

 

Helgen del 2: the beggining of helg

-         fest på dagis. Barn i blommiga klänningar, stim stoj och skrik. Inte optimalt bakisläge. Tur att jag har en sån jävla skjyst unge som inte heller gillar blommiga barn, så vi hängde i eget klassrum.

-         Imponerar på spanskaläraren med mina kunskaper som utav magi förbättras varje dag. Eller nått.

-         Tar mitt pick och pack och lämnar huset, funderar på om jag någonsin kommer tillbaka, hoppar på en buss och tar mig in mot centrum. Utan destination.

-         Hört talas om en konsert vid la moneda, ringer mannen, kan kalla honom F nu, och ja, han var där.

-         Anländer, hittar f och hans crew, samt 4 glada svenskar. Wiho, I’m not alone!

-         Fest på gatan, polisbeslagtagning av vin a la stadsparken och 4 timmar senare: efterfest.

-         Men först hann svenskarna försvinna, klockan bli över nuslutarmetrongåtid och jag hamna i ett mood där jag bara följer med, lost i santiago? Not so much.

-         Nån form av bodyshakingcontest och fem timmar senare blir vi utslängda. Och vad gör man mitt i natten själv i en storstad, utan egentligen koll på var man är? Man följer strömmen såklart.

unbelievable.

Satt i två timmar här i min säng, hemkommen från ett fattigt internetcafé och 4 kilometers stirrande i en argentinarandig rygg (i vanliga fall har mitt gym utsikt över anderna, vad har ditt gym?)

Två timmar i min säng, dyster över att tiden går långsamt när man väntar på något roligt, funderande på om man kan smygröka genom fönstret, läsandes en bok  om att vara mamma till ett barn med autism.

Då plötsligt en liten tanke, en flyktig impuls, som ett svagt vinddrag från tigdigare nämnda bergskedja.
Om man skulle prova...

Och ja, då fungerar det så klart. Sju dagars bloggabstinens har funnit botemedlet! Och dryga tio kronor i sjön för den halvtimma på caféet som jag spenderade på att avvisa påflugna chilenare.

(Sebastian nånting nånting för den som vill kolla. Nej, svaret syns inte där, och nej, jag har inte vågat läsa HANS svar, men han hade just statusen "some of the sweden girls are quite hard to get it!!". Are quiet hard to get eller has quiet hard to get it? Eller är det min engelska det är fel på?) (och nej, jag försöker inte skryta om hur, som svensk, omåttligt populär jag är här. DÅ skulle jag tex berätta lite mer om killen i korvkiosken som försöker ringa mig (genom att använda det internationella tecknet för ringa, med handen, ni vet. Tror inte ens han har en telefon.) Eller så skulle jag berätta om min kompis Vakten på metron. (Han har inga tänder.) Men som sagt, jag ska ju inte skryta. Men den här snubben är läskig på riktig. Komma och knacka mig på axeln när jag står och fönstershoppar en ledig söndag? Bjuda på kaffe bara sådär? Följa efter mig när jag handlar tröjor? Ringa mig tio gånger måndag, 7 gånger onsdag, olika nummer? Skicka 8 olika meddelanden på face varav jag svarat på, ja ett nu. Lära sig svenska?)

Men. Alltså. Nu fungerar det. Och herrejävlar vad det ska bloggas!
Sen.



Ev. på måndag.




Poeserbild. Know u like it!

(och så undrar jag lite sådär, varför ingen smsat mig och berättat att de rånat sverige med helikopter? Alltså, värsta liksom ba. Coolt)

alltsa. vart internet har slutat fungera. forts gav blogg.se upp, darav de forsat dagarnas minus i bloggstatestiken.
Nu. har. hela. internet. dott.

maste jag saga att det gor mig galen?
¿?¿?¿?¿?¿?¿?

Det finns hur mysçcket att blogga om. Men det gar inte.
Och tillraga pa allt ar jag totalt ouppdaterad om vad som hander i varledn. Vem ar in a relationchip or not pa facebook, har stina-lee fatt barn an? hur manga fanmail har ni skickat?
Jag vet inte.

Men fortsatt for all del att lasa. Snalla?
Jag kommer ju tillbaka. Om jag sa maste gora det i bokform.

(en liten frustrerad halsning fran et internetcafe nangon stans langt borta som INTE serverar kaffe och darfor knappast ar vard namnet cafe. Men det ar forstass oklart om det kallar sig cafe eller inte, skyltfan ar ju pa spanska.


Dagens ord: cafe
betydelse: cafe
definition: stalle som serverar kaffe

stallet heter: sencillito

slutsats: nej, inget cafe. fan.)

Dagens ord: Terremoto.

Betydelse: jordbävning.

eller

chilensk drink bestående av glass, vin och ... nånting mer.
Starkt, sött och tillsynes good for my ego.

Idag har jag lärt mitt kid High Five.
Stolt.

Igår drack vi faktiskt vin på the arty class.
Fest.

Den 3e oktober ska jag klä mig i blommig nationalklänning för att smälta in i någon form av föreställning.
What?!

Vi pusslade, jag och Emilio. Det var ett nytt pussel, ett Chilepussel. Till en början var det inte särskilt svårt. Emilio pusslade lite i söder och lite i norr.

Men så skulle han pussla centrala Chile. Och då plötsligt var det skitsvårt. Han sträckte sin lilla hand mot min och ville på så sätt att jag skulle hjälpa honom lägga bitarna rätt. Men som jag skrev så var det verkligen skitsvårt och jag var tvungen att vända och vrida och prova. Emilio blev irriterad, för på nått sätt verkar han tro att jag kan allt, och det är ju fint av honom att tänka så. Men det händer då och då att han blir lite arg för att jag "vägrar" hjälpa honom.

Så vi var lite mindre överrens där ett tag, jag och Emilio. Jag ville prova att lägga biten si och Emilio ville lägga den så. Till sist tappade jag helt enkelt tålamodet och kastade biten på honom (okej, brevid) (okej, på) och sa, ganska högt, kanske lite argt "men lägg ditt jävla pussel själv då".

Och det kanske inte var så lämpligt sagt till en treåring.

Citat från lappen på mina byxor

"So you're interested in PUMA? Nice move. You're obviously smart, confident and know what you want in life.

Sure, you work hard, but you're no slave to the rat race. You know the score. You call the shots. You make the most of your chances."

Mina byxor know me so well.


Lappen vill även hälsa att byxorna passar utmärkt för A fun night out, Standing at a bus stop och Whatever. Den påpekar att man ska Wash this when dirty och avslutar med Designed for those who are active; not for couch potatoes.

Samt att 4% av alla människor läser sånt här. 96% gör något viktigare.

C4, den sista är till dig. Old times!

När jag letade efter Topshop hamnade jag i de lite bättre delarna av Santiago. Stora fina hus och affärer, prydliga trottoarer och dyra bilar. Och gator med namn som Avd. Kennedy och la calle Suecia. Och Avd. 11 Septiembre.

Blev irriterad. Hur jävla USAfixerad får man bli. Varför döpa en gata till 11 september? Varför vill man...

Åh.

11 september 1973.

Slog det mig. Den här gatan har nog lite mindre att göra med två flygplan i höghus att göra än jag först trodde. Ironiskt nog ändå ungefär lika mycket med CIA.

Den 11 september är ingen bra dag att gå ut. I de fattigare områdena kastar ungdomsgäng sten mot polisen, kapar el-ledningar och ägnar sig åt allmän skadegörelse. Sägs det. I protest mot störtandet av president Allende. I protetst mot militärdiktaturen. I typisk ungdomsprotest.

Alltså ska jag hålla mig inne i kväll. Och tänka på kommunismen, fascismen, alla tusentals offer för hemliga opperationer och CIA.

Och äta en yoghurt med Lemon Cookie smak.

Jag köpte kolor med kaffefyllning för att det inte lät gott, och att påsen därför skulle räcka längre.
Det kommer den inte göra.

Kolor med kaffefyllning är sjukt jävla gott.

Det gör mig besviken.


Fast lite lycklig också.