om att livet gör sig bäst i en parantes. eller som en poeserbild.
unbelievable.
Satt i två timmar här i min säng, hemkommen från ett fattigt internetcafé och 4 kilometers stirrande i en argentinarandig rygg (i vanliga fall har mitt gym utsikt över anderna, vad har ditt gym?)
Två timmar i min säng, dyster över att tiden går långsamt när man väntar på något roligt, funderande på om man kan smygröka genom fönstret, läsandes en bok om att vara mamma till ett barn med autism.
Då plötsligt en liten tanke, en flyktig impuls, som ett svagt vinddrag från tigdigare nämnda bergskedja.
Om man skulle prova...
Och ja, då fungerar det så klart. Sju dagars bloggabstinens har funnit botemedlet! Och dryga tio kronor i sjön för den halvtimma på caféet som jag spenderade på att avvisa påflugna chilenare.
(Sebastian nånting nånting för den som vill kolla. Nej, svaret syns inte där, och nej, jag har inte vågat läsa HANS svar, men han hade just statusen "some of the sweden girls are quite hard to get it!!". Are quiet hard to get eller has quiet hard to get it? Eller är det min engelska det är fel på?) (och nej, jag försöker inte skryta om hur, som svensk, omåttligt populär jag är här. DÅ skulle jag tex berätta lite mer om killen i korvkiosken som försöker ringa mig (genom att använda det internationella tecknet för ringa, med handen, ni vet. Tror inte ens han har en telefon.) Eller så skulle jag berätta om min kompis Vakten på metron. (Han har inga tänder.) Men som sagt, jag ska ju inte skryta. Men den här snubben är läskig på riktig. Komma och knacka mig på axeln när jag står och fönstershoppar en ledig söndag? Bjuda på kaffe bara sådär? Följa efter mig när jag handlar tröjor? Ringa mig tio gånger måndag, 7 gånger onsdag, olika nummer? Skicka 8 olika meddelanden på face varav jag svarat på, ja ett nu. Lära sig svenska?)
Men. Alltså. Nu fungerar det. Och herrejävlar vad det ska bloggas!
Sen.
Ev. på måndag.
Poeserbild. Know u like it!
(och så undrar jag lite sådär, varför ingen smsat mig och berättat att de rånat sverige med helikopter? Alltså, värsta liksom ba. Coolt)
Satt i två timmar här i min säng, hemkommen från ett fattigt internetcafé och 4 kilometers stirrande i en argentinarandig rygg (i vanliga fall har mitt gym utsikt över anderna, vad har ditt gym?)
Två timmar i min säng, dyster över att tiden går långsamt när man väntar på något roligt, funderande på om man kan smygröka genom fönstret, läsandes en bok om att vara mamma till ett barn med autism.
Då plötsligt en liten tanke, en flyktig impuls, som ett svagt vinddrag från tigdigare nämnda bergskedja.
Om man skulle prova...
Och ja, då fungerar det så klart. Sju dagars bloggabstinens har funnit botemedlet! Och dryga tio kronor i sjön för den halvtimma på caféet som jag spenderade på att avvisa påflugna chilenare.
(Sebastian nånting nånting för den som vill kolla. Nej, svaret syns inte där, och nej, jag har inte vågat läsa HANS svar, men han hade just statusen "some of the sweden girls are quite hard to get it!!". Are quiet hard to get eller has quiet hard to get it? Eller är det min engelska det är fel på?) (och nej, jag försöker inte skryta om hur, som svensk, omåttligt populär jag är här. DÅ skulle jag tex berätta lite mer om killen i korvkiosken som försöker ringa mig (genom att använda det internationella tecknet för ringa, med handen, ni vet. Tror inte ens han har en telefon.) Eller så skulle jag berätta om min kompis Vakten på metron. (Han har inga tänder.) Men som sagt, jag ska ju inte skryta. Men den här snubben är läskig på riktig. Komma och knacka mig på axeln när jag står och fönstershoppar en ledig söndag? Bjuda på kaffe bara sådär? Följa efter mig när jag handlar tröjor? Ringa mig tio gånger måndag, 7 gånger onsdag, olika nummer? Skicka 8 olika meddelanden på face varav jag svarat på, ja ett nu. Lära sig svenska?)
Men. Alltså. Nu fungerar det. Och herrejävlar vad det ska bloggas!
Sen.
Ev. på måndag.
Poeserbild. Know u like it!
(och så undrar jag lite sådär, varför ingen smsat mig och berättat att de rånat sverige med helikopter? Alltså, värsta liksom ba. Coolt)
Kommentarer
Postat av: reb
du är söt! kom hem!
Trackback
