om att vara c. i Santiago.

Eftersom jag är mitt uppe i den här helgen, och inte riktigt har tid att blogga om att, så tänkte jag bjuda på en resumé av förra helgen. Och snäll som jag är ger jag både del 1 och del 2, samt den inledande förklaringen jag skrev på varför jag skrev det här inlägget egentligen. Mycket nöje.

Det är tisdag. Natt. Och det var inte länge sen jag skrev. Kan det varit I torsdags? Morgon? Lite bakfull och inte så detaljerad? Jag vet inte. Jag kommer nämligen inte in på bloggen. Jag kan inte ens se bloggen. Så egentligen är det kanske onödigt att jag sitter och plirar på det här inlägget när jag förmodligen inte kan lägga upp det.

Därför tänkte jag tillägna det här inlägget till mig. Som en minnesanteckning. Och därför kommer den vara i punktform. Och torr och tråkig, för det gillar jag. Not. Men klockan är elva och jag kan inte sova, så förhoppningsvis tråkar jag ut mig själv och somnar i den här mycket obekväma nackbrytarställningen.

Ber kanske inte om ursäkt, men alltså, det kommer bli långt.

Here we go:

Helgen del 1: pre-helg

-         onsdag. Träffar random man som jag fått tag på via min mosters kollegas mans systerdotter. Inga konstigheter.

-         Museum om påskön där det typ genast inleds disskution om ekonomi, tills vi inser att vi är kvar på museet och går ut, han hade ändå redan varit där och försäkrade mig om att allt ändå var samma, hade man sett en bastukjol hade man sett alla.

-         Typisk chilensk bar. Packat som en sillburk. Men jävligt goda terremotos.

Helgen del 2: the beggining of helg

-         fest på dagis. Barn i blommiga klänningar, stim stoj och skrik. Inte optimalt bakisläge. Tur att jag har en sån jävla skjyst unge som inte heller gillar blommiga barn, så vi hängde i eget klassrum.

-         Imponerar på spanskaläraren med mina kunskaper som utav magi förbättras varje dag. Eller nått.

-         Tar mitt pick och pack och lämnar huset, funderar på om jag någonsin kommer tillbaka, hoppar på en buss och tar mig in mot centrum. Utan destination.

-         Hört talas om en konsert vid la moneda, ringer mannen, kan kalla honom F nu, och ja, han var där.

-         Anländer, hittar f och hans crew, samt 4 glada svenskar. Wiho, I’m not alone!

-         Fest på gatan, polisbeslagtagning av vin a la stadsparken och 4 timmar senare: efterfest.

-         Men först hann svenskarna försvinna, klockan bli över nuslutarmetrongåtid och jag hamna i ett mood där jag bara följer med, lost i santiago? Not so much.

-         Nån form av bodyshakingcontest och fem timmar senare blir vi utslängda. Och vad gör man mitt i natten själv i en storstad, utan egentligen koll på var man är? Man följer strömmen såklart.