om den där helgen som tydligen aldrig vill ta slut. (men det blir bilder också)
Helgen del 4: den längsta dgen på hela helgen (eventuellt dock med den kortaste texten)
- vaknar med råångest. Plånboken fortfarande borta. Kanske. Borde. Spärra. Kortet. ?
- åker till hundarna. Träffar dino på vägen och förklarar min ångest. Varpå han skrattar och visar sin plånbok (varför har jag glömt), men det är viktigt att han visade den.
- Byter metro och då är hans plånbok plötsligt försvunnen. Om det var okej för chilenska grabbar att gråta hade han gjort det.
- D å l i g s t ä m n i n g.
- Jag åkte till hundarna och det hände inget spännande förutom att jag fick klätra över ett sånt där mördarstaket med taggar och ond bråd död. Fast jag vägrade såklart, och fick istället krypa under genom den lilla tunneln som hundarna grävt. Mitt liv är så jävla fångarna på fortet.
- Hängde lite på plaza de armas, som vanligt vis kryllar av korta, runda och mörka människor. Den här dagen, pga nationalfirandet, var det som att en osylnlig hand hade lyft upp alla chilenare och slängt dem över berget eller nått. Bara turister på gatorna, märklig syn.
- Runt tretiden slog det mig att min plånbok fortfarande var borta. Ringde F men han hade fortfarande inte hittat den.
- F ringde upp efter en halvtimma. Den låg bakom keyboarden. Varför jag la den bakom keyboarden? Jag vet inte, jag är så jävla svårtolkad ibland.
- Firades med torr sallad.
- Hem och hämta mer pengar och sen iväg på ett ytterliggare destenation (almost) unknown. Ringen en av svenskarna för att kolla om de ska dit. Javisst ska de det! Ska mötas om 15 minuter på stationen les heroes. Dit har jag 45 minuter. Säger att jag ska ringa upp. Och sen tog pengarna på mobilen slut. Timeing.
- Men hon ringde och efter lite krångel kunde vi glatt anlända till vad som skulle kunna vara ett poolparty.
- Tyvärr fanns det bara lite grönt slimeigt vatten på golvet så vi hoppade det där med pool och fokuserade på del två av ordet.
- Och visst var det fest.




Haha, NEJ va synd - jag är oxe, inte vattuman. Kunde ju blivit värsta kompanjonerna!
Fast jag skulle lätt kunna tänka mig det ändå (vem vill inte ha en BFF i Santiago liksom?!).
den där hunden ser lätt skabbig ut. har den skabb?
skabb eller inte skabb, den räddade ju mollys liv, o det är inte fyskam!