om att vara c. i Santiago.

Chile vs. Brasilien.

12.42 Chile vs. Brasilien 0-0

chi-chi-chi le-le-le viva Chile!

22.15 Chile vs. Brasilien 0-1

..

37.40 Chile vs. Brasilien 0-2

...

45.49 Chile vs. Brasilien 1-2


Upprymd stämning i pausen.


55.17 Chile vs. Brasilien 2-2

FEST!

68.23 Chile vs. Brasilien 2-3

åhh.

75.12 Chile vs. Brasilien 2-4

-Nu går vi.

Och så gick vi.


I lördags: Chile vs. Venezuela. 2-2. Så jävla orättvist.

När jag powerwalkar i u-länder känner jag att jag vill utstråla någon slags attityd. Kanske för att hålla gangsters borta. Kanske för att jag känner mig fånig när jag powerwalkar i u-länder.

 

Attityd är allt.

 

När jag powerwalkar i u-länder känner jag för att lyssna på hiphop. Aggressiv, tung hiphop.

Och det tyngsta jag har på mobilen är Kanye West. Vilket, för den oinvigde, inte är särskilt tungt.

 

Så jag googlade. Vi kan låtsas att jag googlade tung hiphop. Och jag hittade något som kallas ganstarap. Och det är gratis.

 

Nu ska gansta-c. ut och hänga tvätt. Så jävla farligt.

Jag har hittat en vän. Som otippat nog heter Dino. Han är jättetrevlig, verkligen. Precis som alla andra som jag har träffat här. Supertrevlig och hjälpsam. Och han pratar engelska, vilket förenklar saker och ting.

Men det är nånting med min vän som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag får en känsla av irritation när jag pratar med honom. Och det känns ju inte helt okej. Varför är jag irriterad på honom när det är han som får dra runt på en totalt lost tjej från Sverige?

Kan det vara för att hans fredagsnöje består av att följa med sin mamma till deras kyrka?
Nej.

Kan det vara för att han är nykterist och ogillar alkohol i största allmänhet?
Nej.

Kan det vara för att han har manchesterbyxor varje gång jag ser honom?
Nej.

Kan det vara för att han ställer frågor som Can I ask you... What did you think about Saturday? och Can I ask you... What do you think about the Metro? eller Can I ask you... What do you think about this? (när vi stod jagvetintevar och gjorde ingenting särskilt som jag skulle kunna tycka något om).
Ja. Ask my as. Nej det där var inte särskilt snällt tänkt. Så säger jag såklart inte...

Kan det vara för att han, när jag säger något, upprepar sisådär varannat ord i varje mening jag säger och adderar ett exalterat yeees?
Alltså, låt mig demonstrera:
- Can I ask you... How is your family?
- Fine thanks!
- What do they think about you are here?
- Well, there is no problem. My family thinks...
- Your family, yeees! ler stort och nickar, som om han vore överlycklig över att han fattade det där. Hennes family, yes, det var det jag frågade om, och nu svarar hon, halleluja.
- Yeah... my family thinks its nice for me to be here and...
- To be here, yeees. Ler ännu större och pekar ner mot marken, mot the mark of Chile som vi står på, som ett tecken på att det är det här min familj tycker är så nice.
- And they would love to come here.
-Come here, yees?! To Chile? Wow!

Kanske? Jag vet inte. Det är som sagt svårt att sätta fingret på problemet.

Den här någon har tydligen haft apelsinfest i  min säng i natt. Och dessutom tyck att det var en bra idé att lägga alla rökiga kläder under sängen för att citat "hindra lukten att sprida sig i resten av rummet" slutcitat.

Alltså, jag börjar känna mig förföljd.

Kommer till kennel. Motar bort storbjässehund. Hoppar över skabbigstreptocokhundmedplasttrut. Hittar Rodrigo. Kindpussas.
- Var är valparna?
- En är här, hon ska åka idag. En åkte i onsdags. ... och en är död.

Död.

Oh shit, registrerar min reptilblogghjärna. Good fucking blogging. Död hundvalp, fatta rubrikerna. Och får mig att dra lite ofrivilligt på mungiporna.

Nej! tänker min välutvecklade människohjärna. Inte skratta åt död hundvalp bland vilda veganer.

Inte skratta.


I n t e  s k r a t t a  å t  d ö d  h u n d v a l p.


Jag är en hemsk människa. En fruktansvärd människa. Tänkte bara säga det. Så slipper vi prata om det i framtiden.


Nu ska jag bli en litte bättre människa. En lite bättre chilensk människa. Ska titta på fotboll. Håller tummarna för Chile. Och vad jag förstått gick det hyfsat för Sverige idag.

Jag tror att jag kommer få ett telefonsamtal från Nordea snart....

...

Alledels strax så.
...

..


För någon använde tydligen min sedanenmånadtillbaka helt oanvända kort igår och spenderade sisådär hela september månads butget.

Nu är det väldigt viktigt att de ringer mig och sedan får fast den där någon. Denne någon måste nälmigen betala tillbaka. Så här kan det ju inte gå till.

Kan man inte säga något snällt ska man inte säga något alls.

Ta era kräftröda fejs och ha så kul i kväll, vad ni än tänker pyssla med.
Det är faktiskt fredag här också.

Happy family.

Godmorgon folks. Dagens fråga handlar om varför den moderna människan inte använder indiannamn.

Varför använder den moderna människan inte indiannamn?

Denna fråga funderades över i duschen för ca en timma sedan. För det vore väldigt praktiskt om vi använde indiannamn, om inte bland andra så åtminstånde för oss själva. Då kunde man på kvällen tänka vad vad det nu jag hette i indiannamn och komma på just det liketoshowerlongtimegirlfromsweden och så ställer man klockan en kvart tidigare. Så slipper man få arga blickar från tex barnfamiljer som står i kö utanför dörren sen.

Då luktar det syltkakor. Mycket märkligt.

Förövrigt hoppas jag att ni är ordentligt bakfulla idag för att ni igår 1) hade jävligt kul på Snerikes, 2)hade mindre kul (men var där) på snerikes, 3) jobbade på snerikes, 4) inte var på snerikes överhuvudtaget därför att ni a) skulle supa hemma istället, b) skulle supa någonannanstans, kanske i ett torp?, c) blev överfallna och itvingade sprit fastän ni hade tänkt vara nyktra. Det går bra att svara i kommentarsfältet med siffra och eventuell bokstavskombination.

Själv var jag på konstkurs. Ja, jag ska bli svår och arty. Jovisst ska jag det.
Kanske kan man tvinga dem att dricka lite rödvin där framför stafliet? Känns franskt på nått sätt, att måla och dricka rödvin.

The Santiago 2009 Fashion Report – August.

 

Women

Nyckelord: Vintage 2002, bootcut, låg midja, kort tröja, färgglada byxor, kort jacka med pälskrage kring luvan, gymnastikskor, dekorerade byxfickor

Hair'n'makeup: Utsläppt, eyliner

Accessories: Stora örhängen, glänsande skinnimitationsväska, poprygg, ciggarett

Inspiration: Britney Spears "im not a girl, not yet a woman"

Night and party: Högre skor, tunnare tröja, svanktatuering

Eller

Nyckelord: Kostymbyxor, bootcut, kavaj, svart, dunjacka, spetsiga high-heelsboots

Hair'n'makeup: Fönat, läppstift

Accessories: Mindre örhängen, mindre glänsande skinnimitationsväska, ciggarett

Inpiration: European business woman

Night and party: som 1:a alternativet

Upcoming Women: Jeggins (jeansleggings)

Obs! The Santiago 2009 Fashion Report Reporter har uppmärsammat avvikelser från ovan nämnda beskrivning. Tex en kvinna såg lite rockig ut.

 

Men

Nyckelord: Jeans, t-shirt, luvtröja, laidback, sport, dämpade skogsfärger

Accessories: Ryggsäck

Inspiration: American college dude

Night and party: Exakt samma, alternativt en skjorta

Eller

Nyckelord: Kostymnisse

Accessories: Nä.

Inspiration: Annan random kostymnisse

Night and party: Svarta jeans, skjorta, glansigare skor

Upcoming Men: Spexigare luvtröjor

Obs! The Santiago 2009 Fashion Report Reporter har uppmärsammat avvikelser från ovan nämnda beskrivning. Tex en man med cowboyhatt.

 

Kids

Nyckelord: Randigtrutigtprickigt, tryckta motiv, omatchat, loose fit, praktiskt, blinkande skor

Accessories: Ryggsäck, hårsnoddar med plastfigurer

Inspiration: Backyardigans

Night and party: Pyjamas

 

The Santiago 2009 Fashion Report Reporter har inte uppmärsammat avvikelser från ovan nämnda beskrivning.

 

Dogs

Day: Naked goes fur

Night and chilly: Stickad tröja

 

The Santiago 2009 Fashion Report Reporter

Nyckelord: Jeans, randigt, lagerpålagerpålager, dubbla strumpor <- OBS! VIKTIGT

Hair'n'makeup: Tovig pony tail, för lång lugg, mascara (så man syns)

Accessories: Sliten ickeskinande skinnimitationväska, vilsen uppsyn

Inspiration: Kokosbollar och fluffiga moln, Starbucks, Topshop

Night and party: Svart

Uppcoming: Färre lager

Varför jag håller handen sådär på magen? Jag kanske hade ont i magen. Jag kanske hade fastnat med klister. Jag kanske måste använda handen för att trycka in mina stenhårda magmuskler för att överhuvudtaget kunna böja mig framåt sådär fashionabelt.

Det är inte alla som fått sina händer doppade i svart färg och sedan varje finger uttryckt på en papperslapp. Men jag har det. Idag. Och det var mycket märkligt. För jag fick betala för det. Eller ja, alltså, jag ver på regristro civil och skulle skaffa id-kort. Och hon på andra sidan bordet vägrade prata engelska. Och jag vägrade prata spanska. Och vi stirrade surt på varandra.

Nä, men det var lite rörigt och jag blir alltid så jäkla nervös när jag pysslar med myndigheter. Spärrar upp ögonen, leker med mina nycklar, försöker se glad/avslappnad/naturlig ut och hoppas för allt i världen att de inte ska ha hittat min hashodling i källaren/ förfalskade sedlar under madrassen/ att min pappa är ökänd maffiaboss/ att jag snodde en plopp från kjorren i 7an/ whatever. Så jag glömmer att lyssna. Men det var liksom inga problem. Tills hon kräver mig på 70 kronor och skickar iväg mig till den suspekta damen på andra sidan rummet. Som i sin tur alltså doppar mina händer i färg och smetar ut alla mina fingar på en papperslapp.

Senare idag har jag också funderat lite på varför jag envisas med att se bakfull och tovig på vart eviga kort som myndigheter tar på mig. För tyvärr är det ju just dem som man tvingas visa upp i tid och otid. Och hur jävla party är det att försöka komma in på något fancy ställe om man först måste visa upp att man minsan ibland ser ut som theoneandonlytvmetrolog-pär i håret? Nej, inte kul alls kan jag tala om.

Och nej, jag tänker inte visa. Fast det är nästan så att jag vill visa bilden de tog hos polisen här. Den är svartvit och jag är så ljus att jag smälter perfekt in i den gråa väggen bakom. Ett par kisande små ögon bakom en spretig vit lugg är allt man ser. Och jag hörde att de skrattade åt mig.

Imorgon ska jag vara barnvakt. Ja, jag passar barn alla dagar. Imorgon inget undantag. Förutom att jag ska vara barnvakt åt ett annat barn. Än det vanliga alltså.


Det här barnet. Ser ni hur svår han ser ut? Han liksom spejar bortåt, till synes ointreserad av kameran som fotar honom. Men kolla posen. Kroppen vriden lite snett bortåt, för att skapa en illusion av en slankare midja och bredare bringa. Huvudet vridet åt motsatt håll för att dramatik och rörelse i bilden. Läpparna lätt särade och plutande. Han är en svår man. En tänkande man. Med full kontroll. Du kan inte fånga honom. Han fångar dig. Och han gillar den slitna tegelväggen bakom honom. Rustik, manlig, tycker han.

Och han har en jävligt snäll fotograf som klipper bilden precis under hans not so hot spikraka lugg på ca två centimerer. Inte så jävla coolt.

Känner att det var något asviktigt jag skulle skriva. Verkligen ett skitkul inlägg skulle jag skriva. Jättekul skulle vi ha. Men jag kan inte komma på vad det var.

______________________________________________________

Nej. Det var inte ett skitkul inlägg jag skulle skriva. Jag skulle inte skriva något inlägg alls. Jag skulle kolla min internetbank. Och det är inte kul för nån.

I did it. Jag gjorde det omöjligt. Jag gick på vatten. Jag uppfan botemedlet mot cancer (OCH svinis). Jag ... äsch. Jag hittade TOPSHOP.

Så nu är jag lycklig. Jag har också ätit på både subway och mcdonalds och känner mig därför precis som hemma och behöver aldrig mer åka tillbaka till Sverige. Trots att somliga tycker att det kanske är dags nu, jag har ju faktiskt fjantat runt här i nästan en månad och inte lärt mig någonting. Man kan fråga sig, om det nu är så angeläget för somliga, varför somliga inte kommenterar lite mer i den här bloggen så att jag känner mig älskad och allt det där och bara vill åka hem. Somliga måste bättra sig.*

Idag har jag alltså hittat topshop och därför inte ägnat mig åt det jag hade planerat att göra, nämligen diktera den måntaliga (going to be) Fashion Report Santiago 2009. Och så småningom 2010. Å andra sidan kan man säga att jag ägnat mig åt research... Men Prinsessan, den kommer. Promise.

Annat jag har lärt mig den här helgen är att A-teens storhetstid är över men att den förmodligen var som störst här. Att colo colo-huliganer är loco loco. Att att dansa snyggt här inte är synonymt med att hoppa rakt upp och ner, i ring, viftandes med köksredskap (det är oklart om det om det någonstans klassas som snyggt att dansa hoppandes rakt upp och ner, i ring, viftandes med köksredskap. Det torde endast vara i ytterst sällsynta och exlusiva sällskap, gud förbjude att det sprids).

Att dansa snyggt här är en process som till största del går ut på att, med ryckiga rörelser i sidleds, separera höftpartiet från övriga kroppen. Smärtsamt. Men vackert.

*Somilga kanske syftar på en speciell person, kanske inte. Man vet inte.

25 grader. Sol. Himlen är oskyldigt blå. Svensk sommar någon?



Glas på toppen, Don't fuck with the wall liksom.

Jag vet att man kanske inte kan förvänta sig allt för mycket. Men jag har sagt nej jättemångagånger. Jag blir faktiskt arg när någon HACKAR på min dator med en kulspetspenna.

Idag blev det pannkakor istället, för att fira att jag lyckades ta mig till polisen när det faktiskt var öppet.

Idag har jag fortfarande inte hittat Topshop. Tror inte att det finns här. Men jag hittade en vän.

Idag när jag åkte tunnelbana såg jag solen gå ner bakom bergen. Jag undrarde om det var dag fortfarande på andra sidan de där bergen. Så kom jag på att på andra sidan är det förmodligen hav. Vilket fick mig att tänka på att solen lyser på väldigt mycket hav när vi har natt. Till ingen nytta.

Men så kom jag att tänka på fiskarna, de kanske har nytta av solen.

Vilket fick mig att fundera över hur djupt ner i havet solen når. Vilket fick mig att fundera över hur djupt havet är. Vilket fick mig att fundera över om det finns hajar där.

Men så försökte jag tänka på något annat, så jag tänkte istället på hur många fiskar det finns. Vilket fick mig att inse att det är bra många fler fiskar än människor. Vilket gav mig ett nytt perspektiv på min existens. Jag kände mig plötsligt omringad av fiskar. Vilket fick mig att snegla lite oroligt på människorna på den knökfulla vagnen eftersom jag fick en obehaglig känsla av att de egentligen var fiskar. Men det var de inte. Och sen var vi framme och då tänkte jag inte mer på det.

Idag åt jag en glass vid Mapochofloden. Förlåt, jag tröståt en glass vid Mapochofloden.
Jag tröståt en glass vid Mapochofloden för att polisens avdelning för imigranter och annat drövel bara har öppet mellan 8 och 14. Och jag var där 15.

Samma glass tröståt jag också för att jag senare skulle leta i en timma efter ett gemytligt café som serverar latte, för att min cappuccino som jag skulle beställa istället smakade vatten, för att min lugg är för lång, för att jag inte skulle hitta till topshop, för att Alejandro skulle sno min tandkräm, för att jag skulle kliva i ett tuggummi på metron.

Och för att hissen på metron var trasig i morse så var tvungna att åka en station åt fel håll för att kunna ta hissen på rätt sida, för att Emilio Salazar nästanfyraår vägrar att kliva ur vagnen så man kan bära den. (Samma Emilio som just sprang in naken i mitt rum, kanske att jag åt lite glass för det också.)

Och när jag skulle köpa glassen stod jag obeslutsamt och valde, både länge och väl. Och tog tillsist den med mest exotiskt namn. Suspiro limeño. Låter fruktigt tycker jag. Som något med citron. Det var en v a n l i g  j ä v l a  g l a s s  m e d  k o l a s å s. Jag tröståt glassen för att det inte var en god glass.

När jag skulle ta metron hem så var det på milimetern att jag tog fel tåg. Men kom på mig själv i sista stund, och det var ju tur, annars hade man kanske trott att det här var någon form av dålig dag. Och det vore en orättvis benämnig. Det var nämligen ett strålande väder.

Jag ska väl inte direkt påstå att det är en alldeles färsk upptäkt men det är fan konstigt att det ska vara så jävla svårt att lära sig spanska i det här landet. Inte nog med att de pratar fort och otydligt och hittar på sina egna ord hursomhelst. De vägrar att ge lektioner i språket så att vanliga dödliga har en chans att i alla fall svara artigt på tilltal.

Eller, alltså, de låtsas att de vill ge lektioner. Lägger upp fancy sidor på nätet och skriver vackert om deras skola och gemenskap och aktiviteter. Men så tittar man lite närmare. Och inser att alla lektioner är på morgonen. Mellan 9 och 13. Fem timmars lektioner varje dag. Mellan 9 am och 1 pm. Fem timmar. Väntalitenuva? Jag vet inte hur långa timmarna är här, men hittils har det gått bra med vanlig svensk tidräkning. Och de kan ju knappast ställa om till vintertid en gång om dagen eller något sådant.

Egentligen spelar det här med tiden ingen roll, för de vägrar att svara när man försöker kontakta dem. Och lyckas man trots allt göra det så är de bara representander för skolan och sitter i själva verket i USA eller Tallin eller något annat hittepåland. Och då dröjer det två veckor innan de får tag på skolan. Och när de gör det så visar det sig ändå att skolan bara ger lektioner fem timmar mellan 9 och 1.

Och när man då svarar att det var ju lite olyckligt efetrsom jag jobbar just då. Då skrattar de en bara rakt upp i ansiktet och säger att jaha men då får du väl ta privatlektioner istället och slänger fram en prislista som måste vara någons snuskiga fantasi om nollor. Jag skulle kunna köpa en lägenhet för samma pris. Bosätta mig i landet och lära mig språket. Gratis. Mitt framför näsan på dem. Skrattar bäst som skrattar sist.