om betraktelser av barn.

Som ni vet hänger jag om dagarna på dagis. På dagis finns det barn. Ni som lusläst minns att jag i början uttryckte min åsikt om barn. Känns onödigt att upprepa det då det kan upplevas stötande.

Men just av dessa barn som omnämndes i det tidigare inlägget är ändå värda att omnämnas ytterligare gånger. Jag har på känn att det kan bli en följetong. Dagen till ära delar jag med mig av hela två betraktelser.

Betraktelse 1:
Barn är inte exemplariska spioner eller annat som kräver en förmåga att dölja sina intensioner eller vilseleda betraktaren.
Korrekt beteende - Behöver du av någon anledning (förmodligen sugen på ett mellanmellanmål) sticka upp ett finger i näsan bör du göra det på en avskild plats, och därefter tvätta händerna noga.
Barns beteende - Det som inte syns finns inte är ett klassiskt ordspråk. Spärrar upp ögonen och kollar att kusten är klar. Tar sedan helt sonika och sätter handen framför näsa och mun. Vem kan gissa vad som sker därbakom?

Betraktelse 2:
För att fortsätta på spionspåret. Icke heller klarar de av att hålla stads(eller i det här fallet högst privata)hemligheter för sig själva.
Korrekt beteende - JUST DONT TELL.
Barns beteende - Smyger sig fram, gärna lite snett bakifrån, lutar sin snoriga näsa i ditt öra och berättar, onödigt högt för det knappt befintliga avståndet, hur han just i detta nu verligen, verkligen måste bajsa.


By c. - who was in Valparaiso.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0