om att bli som man umgås.
Mitt kid har ett schema för varje dag som vi följer stenhårt (typ). Han har ett schema med små bilder där varje ny aktivitet är en ny bild. Det finns bilder för samling, för att jobba, för rast, tvätta händerna, borsta tänderna, äta och åka metro. Den sista är populärast, när vi pekar på den springer han illsnabbt och hämtar vagnen.
Poängen är att han ska ha koll på vad som händer. Om han skulle fundera lite över vad som händer efter vrasten så går han bara till schemat och kikar. Aha, okej då var det toabesök som gällde. Kul med planering!
Och en annan poäng är att det ska se ungefär likadant ut varje dag. Rutiner ni vet.
MIN poäng med det här är att det smittar. Det gamla uttrycket stämmer verkligen. Jag kan helt klart säga att det tydligaste autistiska draget hos mig själv (enligt mig själv) är att jag hittar på planer och rutiner och blrir helt nollställd om det måste ändras.
Som idag. Idag är det fredag, och eftersom jag måste jobba imorgon också pga nån teatergrej på dagis, så hade jag tänkt ta det lugnt osv. Hade alltså inga planer egentligen. Men så dyker det upp en spännande inbjudan för kvällen och vad är min första tanke? Jo va? näe, alltså, jag har ju planer. Ska springa lite, och plugga lite, och kanske dricka en sån där starbuckstakeawaymochachocolateblancogrej. Så, sorry, annan gång (med två veckors förvarning tack!).
Tur nog är talcentrum i min hjärna inte direktkopplat till autismcentrum och svaret blev något annorlunda.
Nu får man bara hoppas att det här med autism inte smittar mer. Kanske kommer jag hem och är helt faschinerad av snurrande pinnar, man vet inte.
Poängen är att han ska ha koll på vad som händer. Om han skulle fundera lite över vad som händer efter vrasten så går han bara till schemat och kikar. Aha, okej då var det toabesök som gällde. Kul med planering!
Och en annan poäng är att det ska se ungefär likadant ut varje dag. Rutiner ni vet.
MIN poäng med det här är att det smittar. Det gamla uttrycket stämmer verkligen. Jag kan helt klart säga att det tydligaste autistiska draget hos mig själv (enligt mig själv) är att jag hittar på planer och rutiner och blrir helt nollställd om det måste ändras.
Som idag. Idag är det fredag, och eftersom jag måste jobba imorgon också pga nån teatergrej på dagis, så hade jag tänkt ta det lugnt osv. Hade alltså inga planer egentligen. Men så dyker det upp en spännande inbjudan för kvällen och vad är min första tanke? Jo va? näe, alltså, jag har ju planer. Ska springa lite, och plugga lite, och kanske dricka en sån där starbuckstakeawaymochachocolateblancogrej. Så, sorry, annan gång (med två veckors förvarning tack!).
Tur nog är talcentrum i min hjärna inte direktkopplat till autismcentrum och svaret blev något annorlunda.
Nu får man bara hoppas att det här med autism inte smittar mer. Kanske kommer jag hem och är helt faschinerad av snurrande pinnar, man vet inte.
Kommentarer
Trackback
