om min vän.
Men det är nånting med min vän som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag får en känsla av irritation när jag pratar med honom. Och det känns ju inte helt okej. Varför är jag irriterad på honom när det är han som får dra runt på en totalt lost tjej från Sverige?
Kan det vara för att hans fredagsnöje består av att följa med sin mamma till deras kyrka?
Nej.
Kan det vara för att han är nykterist och ogillar alkohol i största allmänhet?
Nej.
Kan det vara för att han har manchesterbyxor varje gång jag ser honom?
Nej.
Kan det vara för att han ställer frågor som Can I ask you... What did you think about Saturday? och Can I ask you... What do you think about the Metro? eller Can I ask you... What do you think about this? (när vi stod jagvetintevar och gjorde ingenting särskilt som jag skulle kunna tycka något om).
Ja. Ask my as. Nej det där var inte särskilt snällt tänkt. Så säger jag såklart inte...
Kan det vara för att han, när jag säger något, upprepar sisådär varannat ord i varje mening jag säger och adderar ett exalterat yeees?
Alltså, låt mig demonstrera:
- Can I ask you... How is your family?
- Fine thanks!
- What do they think about you are here?
- Well, there is no problem. My family thinks...
- Your family, yeees! ler stort och nickar, som om han vore överlycklig över att han fattade det där. Hennes family, yes, det var det jag frågade om, och nu svarar hon, halleluja.
- Yeah... my family thinks its nice for me to be here and...
- To be here, yeees. Ler ännu större och pekar ner mot marken, mot the mark of Chile som vi står på, som ett tecken på att det är det här min familj tycker är så nice.
- And they would love to come here.
-Come here, yees?! To Chile? Wow!
Kanske? Jag vet inte. Det är som sagt svårt att sätta fingret på problemet.
Haha, Caroline, du är så rolig. =) Längtar tills du kommer hem o sprider lite glädje, men tills dess får jag nöja mej med att sitta för mig själv o fnissa åt dina blogginlägg..
äsch, du är så gullig. :) och vad kan vara mer glädjespridande än en blogg? Den är till dig, du får du får den!
jag sitter inte längre själv och fnissar vid bloggen, utan ännu en boende på raketgatan 8, 50+ med en liten kortklippt frisyr och glasögon fnissar med mig. det måste ju ha höjt läsarnas medelålder en bit? eller?
javisst! Mina läsares medelålder ligger på ungefär 14 år skulle jag tippa, nu något högre med andra ord. Och till denne 50+are med liten välklippt frisyr och glasögon; välkommen!
haha.. åhh gud vad jag skrattade :)
du är en helt fantastisk berättare!
Lena, du kanske påstod att din 50+are hade en kortklippt frisyr, och jag därefter påstod att den var välklippt. Detta var alltså medvetet och inte för att jag läste kommentaren slarvigt. Jag tror fullt ut att den kortklippta frisyren verkligen är välklippt.
Stimp, du är gullig.
E sitter här och garvar. Jag precis tänka mig den lilla Dino(sarien) framför mig och riktigt se din frustration. Underbart!!!
