om att inte tycka om barn.
Jag jobbar med barn. Det är liksom något jag gjort sen jag var tolv år och hade min första lilla teorikurs på ridskolan. Så man borde anta att jag inte har något emot dem. Jag har ju faktiskt aktivt sökt jobb som innebär kontakt med barn. Och nu befinner jag mig i en situation där det förutsätts att jag ska ha någon form av kontakt med dem under ca fem av dygnets tjugofyra timmar. En situation som jag valt helt och hållet.
Alltså, om jag inte tyckte om barn borde jag vara galen. Eller något åt det hållet.
Och jag tycker om barn. De är fantastiska, fördomsfria och fantasifulla varelser som dessutom är vår framtid. Så i teorin tycker jag om barn. Jag tycker bara inte om fula barn.
Alltså, barn som har snor runt hela näsan, barn med trumpna miner, barn som har fula frisyrer, barn som har omatchande kläder (för att de ville bestämma själva), barn som skriker på flygplatser, barn som skriker på bussen, barn som skriker överhuvudtaget, barn som äter mask, barn som ser ut som hammarhajens yngel. Särskilt tycker jag inte om barn som är fula som ser ut som hammarhajens yngel som försöker kramas. Det är äckligt.
Alltså, om jag inte tyckte om barn borde jag vara galen. Eller något åt det hållet.
Och jag tycker om barn. De är fantastiska, fördomsfria och fantasifulla varelser som dessutom är vår framtid. Så i teorin tycker jag om barn. Jag tycker bara inte om fula barn.
Alltså, barn som har snor runt hela näsan, barn med trumpna miner, barn som har fula frisyrer, barn som har omatchande kläder (för att de ville bestämma själva), barn som skriker på flygplatser, barn som skriker på bussen, barn som skriker överhuvudtaget, barn som äter mask, barn som ser ut som hammarhajens yngel. Särskilt tycker jag inte om barn som är fula som ser ut som hammarhajens yngel som försöker kramas. Det är äckligt.
Kommentarer
Postat av: r
hehe. yngel. hehe.
Trackback
